Hussen och matten firade 8 år tillsammans och så var vi och hjälpte Ps styvfar med båten inför sjösättningen. Flickorna var med och då vi rastade så blev det lite modellande för dem. Mina finaste, det finns inte ord för hur mkt de båda betyder. Och de är så fina med varann, de bästa av kompisar  

Vi och Eva med Ezzi spårade första skogsspåren, så härligt att det äntligen är barmark och att vi kan komma igång med mer skogsarbete igen :) Även enklare att gå på bra underlag med Lycka som är sviktande och mjukt för att skona lederna en del. Ezzi fick två kortare spår, ett förarlagt och ett som Pelle la. Jag gick ut åt Doris och försökte klura till det ordentligt och Eva la ett till Lycka!

Alla tre flickorna spårade jättefint, just nosarbete tycker jag är det allra roligaste och häftigaste med hundarna, vilka jäkla näsor de har!

Lycka tyckte det var väldigt kul, till och med så kul så spårarbetet tog över, hon spårade rätt över apporterna   Hon som alltid tar apporterna, men hon hade inte tid idag låter hon hälsa   Nåväl, slutet tog hon i alla fall och blev överlycklig över sin rosa nöffgris    Hon fick ett litet tokryck och sprang ett varv innan jag hann stoppa henne, kvick som en vessla. Så lycklig och glad tjej! OCh som tur var så blev hon vare sig halt eller minsta stel efter - ibland har man tur.

Hussen var nöjd över Doris spårarbete och hon var taggad som få . gulliga Doris!

Här kommer en hel hög bilder

Nu var det ett tag sen jag skrev igen, men här är det peppar peppar bättre igen! Lycka ska sluta med smärtisen igen imorgon och hon känns torrare och bättre i armbågarna igen!

Doris är pigg och busig, älskade labbedoooa!

Några bilder från första skogspromenaden på länge - snöfritt, fågelkvitter och sol trots klockan var över 19 - U N D E R B A R T!

Åh vad jag älskar dessa underbara tjejer, precis som det är, med sina förtjänster och brister!

Just nu känns det lite tungt, men jag hoppas det bara är ett tillfälligt bakslag förstås.

Hon har ju varit med om väldigt mycket påfrestande för kroppen sista tiden, tre operationer, det som livmoderinflammationen gjorde med kroppen, läkning av både ben och mage. Sen blev det lite mer i fredags promenadmässigt än vad som var tänkt, så det är säkert en liten överansträgning. Hon haltade i lördags, så vi började kyla efter varje promenad, drog ned på promenaderna. Hon blev bättre på söndagsmorgonen för att vara lite sämre igen på eftermiddagen. Måndagen var hon rejält stel, så vi fick rådet att sätta in antiinflamatoriskt igen så det gjorde vi.

Vi var på rehab idag och hon känns fin i sina leder, har full rörlighet i alla och inga smärtpåvis vid böj eller sträck. Så det är positivt som sjutton!

Nu hoppas vi denna kuren och lite backande gör henne lika fräsch som hon varit igen och att vi sen slipper mer bakslag och att min fina tjej får vara frisk resten av hennes liv!

Då jag ej kommit in på bloggen på flera dagar så blir Doris födelsedagsinlägg försenat.

Men firad på rätt dag blev hon i alla fall, bästa Doris!

6 år fyllde hon, inte klokt vad tiden går! Det säger jag varje födelsedag, men 6 år. det är lång tid! Man skulle dock kunna tro att hon blev sex månander, busunge! Långpromenad, träing, bus med bollen, paket och blodpuddingstårta berikade hennes dag, nöjd och glad tjej!