Hej!

Det rullar mest på i nygamla hjulspår så det är inte sådär jättemycket att skriva om, eller kanske egentligen, hade ju varit roligt att ha hela vår resa i bloggformat, man glömmer så fort. Men ptja, jag är ju inte den bloggande typen egentligen!

Nåväl, efter att Lycka haltat till o från trots smärtstillande så kändes det som att det var lämpligt att kolla upp det. Hade tid hos Lennart 22 juli, men det kändes för långt att vänta så ringde och kollade om de hade en tidigare tid. Det hade de inte(!) och detta var i början på maj. Så då fick jag tips om Ole Frykman som också är en väldigt duktig ortoped och där fick vi tid två veckor senare.

Jag ska inte sticka under stol med att jag var så sjukt nervös och rädd när jag åkte dit, åkte själv då Pelle var på guf-utbildningen, och det var ren ångest jag kände ju närmare jag kom väsby. Skulle han säga att det växt på sig massa artros? Eller något annat som skulle betyda att det inte fanns några chanser kvar? Hua, fy sjutton för den där oron och ovissheten!

Vi började med att han tittade på henne i skritt och trav ute innan vi gick in på ett rum och han kände igenom henne och så röntgades både armbågar och bogleder.

Vilken glädje när röntgen visade att den artros hon har bedömdes som inaktiva och utan vassa kanter och så    Och nu kommer jag inte ihåg exakt vad han sa, men någonstans i leden där det brukar bildas artros väldigt fort om det gör det var helt ren! Tack för det!   

Ole tyckte att Lycka rörde sig slarvigt men utan hälta i skritten, men i traven bär hon upp sig jättefintmed bra steg och god spänst och går jättebra. Hon reagerade lite när han maxböjde höger armbåge(slutade flåsa två andetag) men övrigt så var det fint. Han tyckte hon var välutvecklad muskulärt trots allt.

Det känns skönt att veta att ledmässigt är det inte knas, fantastiskt rent ut sagt! Att hältan, som kommer efter vila men värmer ur, snarare beror på att hon behöver mer rörelse och muskler! Råden var att ändra lite i träningsupplägget - börja simma, låta henne vara mer hund och se till att hon använder sin kropp ordentligt. Allt såklart med försiktig ökning och med sans och vett! Så vi har börjat simma igen, försiktigt men oj så mjuk och skön i lederna hon blir av det! Än simmar vi inte så långa pass, men lite mer ofta. Vi har börjat träna lite lydnad så smått, och rallylydnad! Ole tryckte på det att hon är en så förig hund som gärna går och tittar på mig så det är jätteviktigt att jag är noga med att växla sida på henne och även lära henne typ fotgåendet på fel sida med. Det är ju något alla borde tänka på som tränar mycket, inte bara vi med skadade hundar.

Kan ni förstå Lyckan efter nästan sex månader i koppel att få strosa själv? (ehrm, eller ja, det blev ju lite fart på benen om man säger så när hon väl fattade att hon var lös ;))

Vi är långt ifrån i mål, men jag har ett helt nytt hopp om att vi kommer få flera bra år tillsammans! Jag älskar att se hur hon blommar ut och det kommer fram så mycket mer än hon visat innan. Jag vet ju att det funnits inom henne, men nu när hon inte har ont kan hon plocka fram det, min underbara älskade

Här kommer ett inlägg med ännu fler bilder på mina finaste skatter!

Ett inlägg med text kommer snart med!                

Vi träffade våra goa träningskompisar i söndags och spår stod på schemat. De som var med var Jenny med Diesel och Troja, Kattis med Eos, Nemo och Wilma och Sussie med Mio och lilla Athos (cockerbebis <3)

Doris fick ett spår av Kattis och hons spårade bra! Man märkte på henne att den här första värmen tar extra, men hon kämpade på hur fint som helst! Det är en fröjd att se henne arbeta, fina lilla hund!

Lycka fick ett spår av Jenny och hon antog det väldigt entusiastiskt   Hon spårade nog hellre än bra om man säger så, det blev lite fort och fel men hon skärpte till sig efter en stund och hon lattjade glatt med sin nya leksak och hittade slutet som var en låda med smaskiga köttbullar! Hon var nöjd efter :)

Vi körde även uppletande (ej Lycka förstås!) grillade korv och avslutade med en gemensam liten promenad :) Härliga timmar i skogen, det bästa med hunderiet tycker jag - just nosarbete och naturen tillsammans med sina älskade fyrbenta :)

Idag tog Doris och jag en promenad med Eva och Ezzi, Lycka fick hänga med bästa grannen under tiden. Sen har vi fixat med häcken utanför framsidans uteplats, och då fick tjejerna var ute på uteplatsen under tiden. De fick leta lite torrisar i gräset och sen vilade de mest. Och så hade Lycka och jag lite delade åsikter om hurvida folk och fä får gå utanför HENNES uteplats! ;) Det blir bra det där, bara hon får en påminnelse :)

Har många fina bilder jag vill visa, men bloggplatsen strular med uppladdningen

Känna på ryggen

Kolla armbågarna

Mäta och kontroller muskelökning osv

Mysigt att ligga hos hussen

<3

Är man duktig får man snask, men vissa blir lite väl ivriga    

Man måste liksom vänta på varsågod innan man får den!

Mm, karamell!

"Måste ja verklien bli blöt om foten??"

Efteråt är det dusch som gäller och vi hade lyxen att få en schamponering av snälla Katarina!

Vi träffade den här stiliga grabben på parkeringen, Dino och hans matte Sabine som vi lärt känna - underbaringar!